Statarlängor och myggstift.

Missförstå mig rätt - Det är svårt att hitta något snyggare än jeans med bootcut som knölar sig lite av sin längd över just de där bootsen, så... jag älskar att polletten har trillat ner. Känns bara lite cheesy att inse att man är ett fan av banjon.

Här om dagen ringde det på min mobil. Det var ett nummer som jag inte kände igen och jag svarade. Kanske inte så häpnadsväckande men alla som känner mig till mer än namnet vet att jag är ganska dålig på att svara i telefon, framför allt när det för mig är ett okänt nummer. Glad är jag att jag denna dag gick emot mina principer för i andra änden var min Storasyster Nettans barndomskamrat. Bredvid sig hade hon sin arbetskollega. Otippat som få hade det visat sig att just hennes kollega hade vuxit upp på vår gård, Gården Annelund, och att hennes familj dessutom funnits på denna gård i tre eller fyra generationer. Tror ni jag gick igång! Jösses, nu har jag sagt att de är mer än välkomna att komma hit och få se gården igen och framför allt delge oss av dennes historia. Jag hoppas verkligen de tog erbjudandet på allvar.












Förutom historiafördjupningar ägnar vi oss ju också åt diverse friluftsaktiviteter nu för tiden. Kartan för Etapp 11 ligger nu nerpackad i ryggsäcken i sitt vattentäta fodral. Det fanns en etapp elva, puh tur! Kartan jag skickade efter innehöll alla elva faktiskt. Jag tror att dom på turistbyrån kan ha använt lite för mycket myggstift när de svarade mig att leden inte hade vår efterfrågade etapp! Ca 25 km kommer vår trio att vandra. Vädret visar en stor sol med en temperatur mellan 9-17 grader med syd-sydvästlig vind om 3-5 m/sek och 0 mm nederbörd. Toppen!

Livet på en pinne - utan vetenskapliga teorier och korrekta slutsatser.

Jag börjar med orden - Ha överseende. Jag har arbetat med vetenskapliga texter i två dagar nu!

Att jag inte har börjat rida igen för flera år sen, frågar jag mig nu. Men då kanske jag hade fastnat i något annat och aldrig funnit tjusningen i western.

I denna riktning går mitt nya liv. Nya var kanske fel uttryck men min parallella lycka med den gamla då. Kan det vara så att western är en hel filosofi om att nyttan ska tjäna sitt syfte. Det vill i allafall jag tro. Allt blir så mycket lättare att berättiga när det man gör tjänar flera syften, som både nytta och nöje.

Kan det också vara så att det här hör till det som saknats mig, utan att jag har haft någon som helst aning. Kan det vara så att detta med alla sina underkategorier förklarar hela min existens och mitt ständiga sökande efter namnet på min stil. Jag har suttit vid datorn i timmar, sånär som på ett litet uppehåll för att åka och rida. Jag tittar upp och ser runt omkring mig som om det helt plötsligt vore självklart. I taket hänger ett gammalt vagnshjul som numera agerar ljuskrona, på väggarna sitter råa brädor från den egna skogen, på fårskinnsfällen vid vedspisen står en gungstol som är mitt senaste nyförvärv och till min stora glädje förmodligen helt unik. Kökskranen besitter dubbelhandsfattning och gör bara saken än tydligare och är det inte P1 som skrålar ur högtalarna på radion så är det Johnny Cash som slår an sin stämma på datorn. På datorn finns dessutom en direktlänk till en gitarrkurs som jag har för ambition att någon gång under min livstid sätta igång med.

Jäklar, det saknas endast erfarenheter från ett fyllebråk på en bordell. Och egentligen varför skulle inte vissa krogrundor från yngre dagars Stockholmsexpeditioner kunna kategoriseras under det, så är man där. Slemmigt, drypande och konstaterande - Stilen går under genren Country.

Boots av alla de slag.

Idag ska jag till min nya ridskola!

Inte nog med att jag kan börja bära upp mina cowgirlboots på riktigt jag kan dessutom bära vandrarkängor med gott samvete då jag och Christian ska ut på vår premiärtur nästa helg.

Hela 20 km från Sandviken via Gamla Grisslehamn vidare längs kusten med utsikt över Ålandshav och all historia på vägen till slutdestinationen vid Grisslehamns färgeläge och Hotell havsbaden där nybakta scones och en helg med helpension väntar.





Flera paket med skavsårsplåster ska med. Vi har bokat behandling Sköna fötter till ankomsten. Till vår stora glädje får vår trognaste följeslagare följa med för en liten extra slant.

Hårtovor och uteblivna bänklock.

Då var man där!

Som i ett nafs har det gått. Hela året faktiskt. Nu sitter jag iallafall vid skolbänken igen(läs vårat köksbord!) i mitt virtuella klassrum. Än så länge går det bra, så när som på en internetbläcka på ett par timmar och en konstant känsla av att jag borde vara på jobbet. Men allt har ju sin tid och i väntan på att få tillbaka internetet kokade jag saft och passade på att möblera om i sovrummet. Ni som känner mig drar på smilbanden nu över mitt eviga behov att prova mig fram med möblerna på olika ställen i rummen för att inte nämna i olika rum!

Men jag trivs med att vara hemma, Rocky trivs också. Det har förvisso knappt gått en dag än. Det är inte helt fel att börja med en skön promenad för att sedan komma in, äta frukost och sparka igång hjärncellerna till en streamad föreläsning, inte behövde jag borsta håret heller!

Jag ska själv försöka minnas den här dagen om mysbubblan spricker. Vilket alla lärare lovar och bedyrar att den gör! Naiv som jag är så tror ju jag att det inte finns några spetsiga föremål i min lilla värld för min bubbla att studsa mot. Jag får väl helt enkelt städa för mig!

She´s back!

Ojdå.

Det är nog dags att skriva lite igen. Jag tar det månadsvis från när jag skrev sist.

April: Vedomhändertagning och bröllopsplanering.














Maj: Bröllopsplanering och renovering av ladan inför bröllopet.










Juni: Semestrar, renovering av ladan, inhandling till bröllopet.











Juli: Ett fantastiskt roligt, härligt och underbart bröllop.

Pricklost!

Mina prickar till aao har forsvunnit for dagen. Det kanske blir begripligt anda.

En riktig klassiker har hittat tillbaka till mina smaklokar. Efter en trevlig kaffe i solen i Hindersbo begav sig Grannfrun och jag in till Ingenmanslands metropol, Ostervala. Pa Coop hittade jag en barndomsfavorit.


Jag oroade mig for att det skulle bli som nar jag provsmakade valling igen, som jag mindes som valdigt gott, jag holl pa att krakas. Smaklokars minne ar inte att lita pa. Messmoret daremot smakade precis som jag mindes det, mumma. Dessutom till min stora gladje ar det ganska nyttigt jamfort med mycket annat. Rikt pa kalcium och jarn, inga tillsatser och fettsnalt, kan inte bli mycket battre for att vara ett palagg.


Det var allt vad jag orkar skriva en prickfri dag!

Åter till fåren.

Hur underbara är inte dessa rackare? Gestrikefår, svårt utrotningshotade. Titta på de små söta liven!





De alltid lika vackra Roslagsfåren. Jag har någon sorts förkärlek till dessa och gissningsvis blir det dessa om ingen entusiast övertalar mig om någon annan lantras. Jag är ganska lättknuffad!




Nu sitter jag här och längtar tills vi kan börja sätta stängsel utanför ladan. Det räcker med några få permanenta fållor så länge. Flyttbart elnät kan användas ute på vallen sommartid. Jag måste på allvar börja snickra uppe i ladan också. Det underlättas ju nu när det är framkomligt utan att man ska behöva fastna under skaren hela vägen fram till dörren.

Jag funderar på allvar på att ta rätt på ullen själv. Köttet och beredning av skinn lämnar jag till proffsen. Ska kolla med Skebobruks gårdslakteri, www.skebokott.se värt en flukt, om inte de är intresserade av att hjälpa mig i framtiden. Men åter, varför inte spinna själv, det är ju mysigt handarbete. Jag tänker mig också att någon i familjen vill sticka av det jag tillverkar... Mamma? Vad säger du, jag har redan en idé för en kollektion!? Nu skojar jag alltså inte, även om du ler över mina inte allt för sällan uppkomna tokiga idéer! Detta har jag dock nämnt förr och gör det igen tills du förhoppningsvis svarar Ja.

När jag nu sitter och tittar på bilder på våra svenska lantraser myser jag. Det kommer inte att stanna vid får det kan jag lova. Besök denna länk www.halsingegarden.se och fröjdas, jag tänker garanterat ta en tur dit så fort de öppnat och hitta inspiration till vår gård. Förstå hur underbart man har det när man omger sig med djur av alla det slag. Djur som bidrar till självhushållningen, bevarande av mångfalden samt att hålla landskapet öppet. Kommer jag väl dit känns det ändå som att jag drar mitt strå till stacken.

/J

Svenskt kött är dyrt.

Och det finns egentligen två väsentliga anledningar till det: Djurvälfärd och livsmedelskvalité.

Som ni säkert minns gjorde Djurrättsalliansen en redogörelse med bildbevis från svenska grisgårdar förra året. Bevisen kan förvisso ifrågasättas på flera plan men det är en helt annan diskussion. Som ni säkert också minns är hur hela Konsumentsverige med tårar i ögonen förkastade hur man kunde göra på det här sättet mot oskyldiga djur.

Jag ska berätta varför. Konsumentsvensken har fortfarande inte tillräckligt med kött på benen, ursäkta uttrycket, för att veta vad det är vi betalar för. Grisbranschen blöder ekonomiskt, grisbonde efter grisbonde lägger ner. Den sista nålen i ögat för många bönder var den senaste prissänkningen i början på året. Allt på grund av konkurrensen med det importerade köttet. I Gästrikland gav där den sista grisbonden upp och trenden fortsätter likt detta i rasande takt genom landet.

Det enda vi kommer att ha och välja på i framtiden är importerat kött. För att Vi har valt det. Alla som ständigt letar det billigaste priset i charkdisken med tesen "Jag har faktiskt inte ekonomin för något annat!" Nej okej, men har Du ändå rätten att sitta och ojja dig och skälla på landets bönder när de går under och försöker att göra allt för att överleva? Allt för att konkurrera med de låga priserna på importerat kött. Jag försvarar inte att djurskyddet inte efterlevs i Sverige men det beror mest på att konsumenten inte VILL betala för det.

Om någon däremot vill veta lite mer om djurvälfärden som ligger till grund för de låga priserna på det danska eller tyska, eller varför inte det italienska eller ungerska kött som är överrepresenterade i diskarna så är jag mer än villig att berätta. Jag kan nämna vilka ämnen som detta kött är preppat med. Ämnen som om konsumenten visste inte skulle vilja ta i med tång eller ännu mindre vilja ge till sina barn. Då konsumenten ändå blir mer och mer medveten är det dags att lägga ihop två och två. Billigt kött = Billig produktion = Undermålig djurvälfärd = Preparerade djur.

Sluta slå på Sveriges bönder. Slå istället på en kravbefriad import och välj svenskt. Gynna de svenska bönderna och visa att vi gärna betalar för den höga standarden på djurvälfärden och livsmedelskvaliteten. Det här är ju ändå något som vi faktiskt kräver av dem. Allt som behövs är ett tresekundersval i köttdisken. Ett val som innebär ett tiotalkronor mindre i plånboken men som skapar ett längre och mer hållbart Jordbrukssverige.

Ta ställning, inte bara i teorin utan också i paktiken där det faktiskt gör skillnad!



Fotnot: 1955 lade vi 33% av inkomsten på mat. Idag lägger vi 12%.

Hyllning till Paradisfågeln.

D-vitamin i mängder får man om man vistas ute dagar som denna! Det har min utomordentligt ambitiösa gårdskarl gjort idag med motorsågen i högsta hugg. Tillsammans med sin broder och med sin mentor i husliga grovsysslor har han varit ute längs Crosslingan i skogen och rensat den fri från störande vegetation i form av träd. Detta i en tilltagande trängtan efter tvåhjulingens säsong.

Tål att nämnas att som blivande man till en Lantlolla har Christian tagit sig an rollen som gårdskarl oerhört seriöst. Inte nog med att han tar hand om veden så är han också den numera självutnämnde föraren utav traktorn med diverse redskap både framför och bakom. Motorsågen som också den från början har varit min last har nu glidit över i min karls starka armar och med stor entusiasm är han ute och fäller timmer i skogen. Detta är något jag leende finner mig i. Det finns ändå gott om krävande arbeten på denna gården så sysslolös lär jag inte bli.

Idag har alltså Gårdskarlsuniformen burits, till mångas förfäran. Det finns dock tre typer av uniformer i min Darlings garderob. Den första som redan har omnämnts har två andra, tack och lov mer förlåtande uppföljare: Soldatuniformen och Crossoutfiten.

Förutom efterlängtade solstrålar och mer eller mindre heta klädstilar planerar vi också ett bröllop. Det går bra. Det börjar bli lite tryck på att inbjudningarna måste sändas ut och dessa kommer inom kort, eller nått! Ikväll skall mått mätas och kläder beställas. Inom en snar framtid ska ena bilen säljas och bidra med det ekonomiska.

Mina försådder gror och förhoppningsvis kommer dom att fylla blomlådor, krukor och urnor lagom till att tvåsamheten skall äktas. Jag hade visst glömt att kolla blomningstiderna så risken finns att det kommer att vara mer grönska än färgprakt men det må så vara, det går nog lika bra att gifta sig i allafall!

Vidare skall köksträdgården börja tillverkas i vår. Ritningar på idéer kommer att läggas upp här på bloggen.

Gräsänka, läxläsning och gårdsbestyr.

Andra halvan av vecka 9 tillbringades med nära vänner i deras stuga vid Ljusnan, närmare bestämt i Ramundberget. Skidåkning på flacken efter hund och utförsåkning i manchester och lössnö förgyllde dagarna.

Under vistelsen vid den norska gränsen kom dock ett jobbigt besked. I september åker Christian till Afghanistan. Kanske borde jag inte blivit överraskad. Jag är stolt, mycket stolt över min fästman. Han är handplockad tillsammans med fem andra av närmare åttio stycken för det här uppdraget. Gruppen som åker är erfaren, ödmjuk och stabil och säkerligen en spegling av Christian själv så när som på erfarenheten. Men visst är det jobbigt! Tårar jag hade lovat mig själv att det inte skulle komma fler av, förrän han faktiskt åker, sprutade ändå när jag kom hem från skidresan. Barnsliga tankar som "Men jag då? Jag vill inte somna ensam varje kväll, jag vill inte stöka med alla gårdsbestyren själv!" malde en hel kväll och ett par timmar in på nästa dag.

Långvarigare än så i mina deprimerande tankar var jag inte. Svackor kommer garanterat komma och gå men nu är jag bara tänd på tillfällen, värderingar och erfarenheter det här skapar. Det började som en tanke att vi skulle skapa något positivt av det hela. Som att jag skulle få något att se fram emot under den här tiden. Som studier. Vara ledig från jobbet, plugga kurser och ta hand om gården. Detta har lett vidare till något ännu större.

Jag har bestämt hävdat att jag valde bort längre studier när jag valde den här gården med tanke på ekonomi. En vän gav mig en riktig näsknäpp vad gällde det -Allt är möjligt! Innan det fick jag mig dessutom en riktig tillrättavisning som innehöll orden "Du kan inte hålla på och spreta åt alla håll på detta sättet, skriv ned allt, ta sedan och bestäm dig!"

Sagt och gjort. Det finns tre viktiga inriktningar i mitt liv:

Ungdomar/människor - Jag saknar enormt mycket att omge mig med människor och tempot det innebär. Jag vill vara en hjälte och jag vill vara oviss om hur nästa dag kommer att se ut.

Djur - Jag får för mycket i jobbform och för lite i hobbyform. Jag vill omge mig med djur på hela min gård men jag har inget behov av att gå till ett jobb där djur också finns.

Miljö - Det är helt enkelt för luddigt för min del. Det ska jag ägna mig åt på fritidsnivå. Engagera mig politiskt i kanske framöver.

Summasumarum mitt yrke, förutom gården, måste involvera ungdomar/människor. Detta har jag varit inne på förut både som socionom och sjuksköterska som jag ju dessutom har pluggat till under ett år. Socionom är för tungt för mig så då slutar jag på något sätt där jag faktiskt har påbörjat något. Jo vars, när detta inlägg är klart ska ansökninghandlingarna in till distansstudier både i Falun och på KI. Distans för att det passar mitt sätt att studera. Det är också optimalt för att kunna prioritera gården dagtid. Yrket som sjuksköterska öppnar många dörrar och det finns många vägar att välja på ifall jag skulle bli rastlös Rättelse: när jag blir rastlös.

Detta var alltså en inblick i mitt ständigt överhettade sinne. Därav mäter jag nästan alltid närmare 38 grader på tempen utan att vara det minsta sjuk. Det finns ju i och för sig Restlessleg-syndrome och jag undrar nu om det finns ett Restlessmind-syndrome.

För att återgå till hösten då jag ska vara gräsänka kan grannarna troget räkna med många middagar och sällskapstimmar med mig. De har precis flyttat upp hit på heltid och kommer helt säkert att ha flyttat härifrån innan nästa vinter har anlänt. Jag tycker lite synd om de så här på förhand men hur ska mitt sällskapssjuka jag kunna hålla mig borta!

För Christians skull ska jag försöka bli bättre på att blogga. Fota och lägga ut mina framsteg och säkert mindre lyckade steg i arbetet på gården under tiden han är borta. Jag tänker att det måste kunna lätta upp lite under tunga dagar att se vad som försiggår här hemma. Jag försökte hitta stöd och idéer i andra soldatfruar och sambos bloggar men där gick jag bet. Det var lite för tung läsning och det vill jag inte ta del av. Det största stödet hittar jag nog i svärmor och jag hoppas att jag kan bidra med detsamma för henne.

Nu när jag vädrat min tankar ska jag låta nästa inlägg handla om gården som sig bör. Bland annat vårens planer, flit och glädje. Kanske bröllopet kan få omnämnas lite mer. Det börjar nog bli dags att planera det på allvar.


/Blivande Ove

Var ska jag börja?

Vi tar det kronologiskt.

Så här blev mitt julpyssel(Som nu är utslängt!):




































I början av det nya året tar veden slut. Vi har som tur är beställt 13 kbm redan som levererades i mitten av januari. Dyngsur! Inte som planerat men vad göra. All ved är slut i Sverige.

Efter troget svårtända brasor kommer ett datum som jag alltid kommer att minnas med ett leende den 23/1. Världens bästa karl gick ner på knä för mig (med Rocky som moraliskt stöd vid hans sida!)





Här är jag nyfriad!







Den vackra dagen firade vi med en mysig tur till Gysinge Bruk.












Ringarna på efter ett par dagar och det firas med ett intrång i grannens hundlucka med skumpa i högsta hugg!













Bröllopet går av stapeln den 9:e juli och vi myser i tanken om att det också är min pappas födelsedag. Inte nog med det fantastiska datumet vi lyckats få till, det är också en av de finaste tänkbara kyrkorna.










När man inte roar sig med att förlova sig kan man stila med "kingen". Här har jag lyckats med konsten att snurra runt ett halvt varv påväg hem från jobbet. Gjorde samma resa på väg till jobbet någon dag efteråt.

















Jaha, det var nog allt för vad jag orkar med ikväll. På återseende!




/J

Advent i antågande.

Nu kan jag berätta att plogbladet är på. Efter en lång och mödosam söndag så kom det äntligen på plats. Våra alltid lika underbara grannar servade med ett par starka armar, sällskap till Rocky och ett aldrig sinande tålamod! Tidigare i veckan var min svåger hjälten på plats och hjälpte mig att få på snökedjorna. Det krävdes ett järnrör, ett spett, en polygrip och några fula svordomar (från min sida) men till slut så. Nu när jag har gjort allt en gång så ska det väl förhoppningsvis inte krävas två veckor nästa gång för att få på allting.

I veckan hade jag lyckan att få hem mitt paket från Frö med posten så redan i januari-februari kan jag börja med min förkultivering. Men det gröna jag ska pyssla med framöver är min Amaryllis som vi fick av våra trevliga middagsgäster förra helgen, Mio och Thomas. Jag ska också påta ihop ett par kransar av enris att ha både inne och ute för enar har vi gott om.



En sådan här kanske. Min blir säkert inte riktigt lika korrekt men inspiration är alltid bra.




Ja det var allt för nu. I veckan ska det äntligen julstökas lite. Jag ska lägga upp bilder på vårat nya sovrum och mitt nya kontor när jag börjar få det på plats.

På återseende.

/J

Ved på rot och korta snökedjor.

Idag har det varit en lärorik dag.

Jag ringde ut rörmokaren och vi har tillsammans gått igenom hela pannrummet. Jag har ifrågasatt varje liten pinal därinne så nu måste jag väl kunna kategorisera mig själv som en hobbyamatör på värmepannor. Det verkar inte vara några större fel på grejerna. Problemet ligger tydligen i våran eldning. Som säkert många vet, utom just jag och min sambo, så tar det ungefär två dygn att värma upp en acktank på 1500 liter. Vilket innebär konstant eldning tills den är lika varm i botten som i toppen. Vi har under ett års tid eldat tills det är 80 grader i toppen, tempen i botten har stått nästan konstant stilla på 20 grader, sen har vi varit nöjda och trott att det kanske ska vara lite ruggigt om mornarna när man vaknar. Icke "Elda utav bara fan" för att citera mokaren "Det ska mycket till innan ni får den här att koka" vilket har varit våran oro. Så ja, nu eldar jag utav bara fan då!


Vi har också fått två decimeter med snö och rookie som man är har vi knappast fått på plogbladet på traktorn. Kan slå vad om att grannarna svär över "Jäkla Stockholmare som inte kan sköta vägunderhållet" idag. Funderar på att sätta upp en skylt vid båda vägändarna och skriva "Håll k*ften och kör runt!".






Jag har ändå gjort ett tappert försök att få på snökedjorna. Det ser bra ut framifrån.












Mindre bra bakifrån...






Dom är så tajta att jag omöjligt får på dem. Pratade med min före detta kollega och istället nuvarande vän Fidde. Jag tänkte sätta dit en extra länk för att komma runt problemet men den idén fick jag genast nedslag på. Snökedjor skall tydligen sitta hårt så att de inte sliter på däcken och efter lite eftertanke konstaterade jag att hellre får jag väl kämpa med spett tills jag får på åbäkena än att fuska med extra länkar och behöva köpa nya traktordäck, jag gissar i allafall att de kostar en del.

Ja, år noll som sagt och denna vinter skall vi inte bara ta ner nästa års vedförbrukning som fortfarande står på rot utan även nästkommande år så det blir väl runt 50-60 kubik som ska ner. Spännade! Hittills har vi nog åkt på en räkmacka det är nu allvaret börjar med att ha en gård och då har vi inte ens börjat med att sköta vår egen mark än!

Missförstå mig inte nu, visst det är mycket jobb men jag njuter av varje sekund när jag går från klarhet till klarhet vad det är som jag/vi har tagit mig/oss för. Jag eller vi för att vissa delar är helt enkelt mina att leva upp till. Det här är livet i det lyckliga för mig. Jag är tacksam för att jag får göra det som jag vill och som gör mig lycklig. Och jag är innerligt tacksam över att ha människor runt omkring mig som ställer upp med råd och tips och evig uppbackning i allt.

Tack vänner och familj för att ni finns. Tack min älskade prins för att du står ut med mina ibland galna idéer och impulsiva handlingar. Hade det inte varit för dig skulle jag inte vara hälften så lycklig.





/Bönan

Soldatsambo

Ja, så kom den dagen då funderingarna blev berättigade. Den 8 november 2010. Min underbara man i livet ska bli soldat. Vid årsskiftet börjar han på säkerhetsbataljonen på K1. Jag är fantastiskt lycklig för hans skull, han ska få gå en intressant utbildning och få arbeta med någonting utvecklande och värdefullt. Sedan går mina känslor isär och spretar; Obligatorisk utlandstjänst á la 6 månader i stöten var femte halvår.


Jag har ju redan funderat lite i några veckor i väntan på besked. Funderingarna lär ju fortsätta så länge han arbetar inom det militära. Ena stunden känner jag att det kommer att gå hur bra som helst och andra stunden bränner tårarna i ögonen när jag bara snuddar vid känslan av att vara ifrån varandra på de premisserna. Visst nu har väl nästan hela vår tid tillsammans bestått i att delvis var isär men ändå. Klarar jag av den mentala biten? Klarar jag av den här gården ensam? Vad kommer han att uppleva och kommer han att förändras? Och andra diverse tankar jag inte ens klarar av att nämna här.

Den närmsta tiden blir det ju inte relevant att behöva tampas med dessa tankar i den omedelbara närheten av verklighet men det är svårt att inte fundera. Det hör ju till min person att försöka tänka sönder allt i beståndsdelar så att jag har hunnit förutse alla sidor av bitarna innan det så sker. Kontrollbehov kanske, vad vet jag. Jag har annat att göra än att försöka ändra på en av mina mest präglade egenheter. Som att fundera!

En alldeles klar och otvetydig känsla i allafall är att jag är stolt. Stolt över att de valde honom. Stolt över Christian.


Jag älskar dig så mycket.

Grön shopping.

Fönstershoppandet slutade med 880 kr mindre i kassan.

Inköpslistan:

Till blomlådorna.
Vita Pelargoner och Förgätmigej allt i fröform för att jag ska ha nått att göra i vinter samt bespara hushållsekonomin lite!



Tilla krukor och amplar.
Petunior i klara färger.





Krukor
Blomsterböna att klättra som prydnad och till att äta.





Växthus och drivbänkar.
Gurka och Mangold.




Röda rötter.





Istället för sallad äter jag gärna Spenat och Broccoli.





Svartrot och Purjolök såklart.





Kanter och krukor.
Jordgubbar och smultron att njuta av att både titta på och smaka på.




Tomater, paprika och chili gör jag med, som förra året = Torkar kärnor från det vi äter. Efter att jag har gjort i ordning rabatterna sätter jag ner Förgätmigejen till hösten i kanterna och förhoppningsvis tar dem sig och fyller ut med åren. Pelargonerna kan jag förhoppningsvis ta in och få dessa att övervintra så jag slipper köpa nya året därpå.

Jaha vi får väl se hur trädgården kan tänkas se ut nästa år, mycket har jag att pyssla med i allafall!