Jag börjar med orden - Ha överseende. Jag har arbetat med vetenskapliga texter i två dagar nu!
Att jag inte har börjat rida igen för flera år sen, frågar jag mig nu. Men då kanske jag hade fastnat i något annat och aldrig funnit tjusningen i western.
I denna riktning går mitt nya liv. Nya var kanske fel uttryck men min parallella lycka med den gamla då. Kan det vara så att western är en hel filosofi om att nyttan ska tjäna sitt syfte. Det vill i allafall jag tro. Allt blir så mycket lättare att berättiga när det man gör tjänar flera syften, som både nytta och nöje.
Kan det också vara så att det här hör till det som saknats mig, utan att jag har haft någon som helst aning. Kan det vara så att detta med alla sina underkategorier förklarar hela min existens och mitt ständiga sökande efter namnet på min stil. Jag har suttit vid datorn i timmar, sånär som på ett litet uppehåll för att åka och rida. Jag tittar upp och ser runt omkring mig som om det helt plötsligt vore självklart. I taket hänger ett gammalt vagnshjul som numera agerar ljuskrona, på väggarna sitter råa brädor från den egna skogen, på fårskinnsfällen vid vedspisen står en gungstol som är mitt senaste nyförvärv och till min stora glädje förmodligen helt unik. Kökskranen besitter dubbelhandsfattning och gör bara saken än tydligare och är det inte P1 som skrålar ur högtalarna på radion så är det Johnny Cash som slår an sin stämma på datorn. På datorn finns dessutom en direktlänk till en gitarrkurs som jag har för ambition att någon gång under min livstid sätta igång med.
Jäklar, det saknas endast erfarenheter från ett fyllebråk på en bordell. Och egentligen varför skulle inte vissa krogrundor från yngre dagars Stockholmsexpeditioner kunna kategoriseras under det, så är man där. Slemmigt, drypande och konstaterande - Stilen går under genren Country.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar