Advent i antågande.

Nu kan jag berätta att plogbladet är på. Efter en lång och mödosam söndag så kom det äntligen på plats. Våra alltid lika underbara grannar servade med ett par starka armar, sällskap till Rocky och ett aldrig sinande tålamod! Tidigare i veckan var min svåger hjälten på plats och hjälpte mig att få på snökedjorna. Det krävdes ett järnrör, ett spett, en polygrip och några fula svordomar (från min sida) men till slut så. Nu när jag har gjort allt en gång så ska det väl förhoppningsvis inte krävas två veckor nästa gång för att få på allting.

I veckan hade jag lyckan att få hem mitt paket från Frö med posten så redan i januari-februari kan jag börja med min förkultivering. Men det gröna jag ska pyssla med framöver är min Amaryllis som vi fick av våra trevliga middagsgäster förra helgen, Mio och Thomas. Jag ska också påta ihop ett par kransar av enris att ha både inne och ute för enar har vi gott om.



En sådan här kanske. Min blir säkert inte riktigt lika korrekt men inspiration är alltid bra.




Ja det var allt för nu. I veckan ska det äntligen julstökas lite. Jag ska lägga upp bilder på vårat nya sovrum och mitt nya kontor när jag börjar få det på plats.

På återseende.

/J

Ved på rot och korta snökedjor.

Idag har det varit en lärorik dag.

Jag ringde ut rörmokaren och vi har tillsammans gått igenom hela pannrummet. Jag har ifrågasatt varje liten pinal därinne så nu måste jag väl kunna kategorisera mig själv som en hobbyamatör på värmepannor. Det verkar inte vara några större fel på grejerna. Problemet ligger tydligen i våran eldning. Som säkert många vet, utom just jag och min sambo, så tar det ungefär två dygn att värma upp en acktank på 1500 liter. Vilket innebär konstant eldning tills den är lika varm i botten som i toppen. Vi har under ett års tid eldat tills det är 80 grader i toppen, tempen i botten har stått nästan konstant stilla på 20 grader, sen har vi varit nöjda och trott att det kanske ska vara lite ruggigt om mornarna när man vaknar. Icke "Elda utav bara fan" för att citera mokaren "Det ska mycket till innan ni får den här att koka" vilket har varit våran oro. Så ja, nu eldar jag utav bara fan då!


Vi har också fått två decimeter med snö och rookie som man är har vi knappast fått på plogbladet på traktorn. Kan slå vad om att grannarna svär över "Jäkla Stockholmare som inte kan sköta vägunderhållet" idag. Funderar på att sätta upp en skylt vid båda vägändarna och skriva "Håll k*ften och kör runt!".






Jag har ändå gjort ett tappert försök att få på snökedjorna. Det ser bra ut framifrån.












Mindre bra bakifrån...






Dom är så tajta att jag omöjligt får på dem. Pratade med min före detta kollega och istället nuvarande vän Fidde. Jag tänkte sätta dit en extra länk för att komma runt problemet men den idén fick jag genast nedslag på. Snökedjor skall tydligen sitta hårt så att de inte sliter på däcken och efter lite eftertanke konstaterade jag att hellre får jag väl kämpa med spett tills jag får på åbäkena än att fuska med extra länkar och behöva köpa nya traktordäck, jag gissar i allafall att de kostar en del.

Ja, år noll som sagt och denna vinter skall vi inte bara ta ner nästa års vedförbrukning som fortfarande står på rot utan även nästkommande år så det blir väl runt 50-60 kubik som ska ner. Spännade! Hittills har vi nog åkt på en räkmacka det är nu allvaret börjar med att ha en gård och då har vi inte ens börjat med att sköta vår egen mark än!

Missförstå mig inte nu, visst det är mycket jobb men jag njuter av varje sekund när jag går från klarhet till klarhet vad det är som jag/vi har tagit mig/oss för. Jag eller vi för att vissa delar är helt enkelt mina att leva upp till. Det här är livet i det lyckliga för mig. Jag är tacksam för att jag får göra det som jag vill och som gör mig lycklig. Och jag är innerligt tacksam över att ha människor runt omkring mig som ställer upp med råd och tips och evig uppbackning i allt.

Tack vänner och familj för att ni finns. Tack min älskade prins för att du står ut med mina ibland galna idéer och impulsiva handlingar. Hade det inte varit för dig skulle jag inte vara hälften så lycklig.





/Bönan

Soldatsambo

Ja, så kom den dagen då funderingarna blev berättigade. Den 8 november 2010. Min underbara man i livet ska bli soldat. Vid årsskiftet börjar han på säkerhetsbataljonen på K1. Jag är fantastiskt lycklig för hans skull, han ska få gå en intressant utbildning och få arbeta med någonting utvecklande och värdefullt. Sedan går mina känslor isär och spretar; Obligatorisk utlandstjänst á la 6 månader i stöten var femte halvår.


Jag har ju redan funderat lite i några veckor i väntan på besked. Funderingarna lär ju fortsätta så länge han arbetar inom det militära. Ena stunden känner jag att det kommer att gå hur bra som helst och andra stunden bränner tårarna i ögonen när jag bara snuddar vid känslan av att vara ifrån varandra på de premisserna. Visst nu har väl nästan hela vår tid tillsammans bestått i att delvis var isär men ändå. Klarar jag av den mentala biten? Klarar jag av den här gården ensam? Vad kommer han att uppleva och kommer han att förändras? Och andra diverse tankar jag inte ens klarar av att nämna här.

Den närmsta tiden blir det ju inte relevant att behöva tampas med dessa tankar i den omedelbara närheten av verklighet men det är svårt att inte fundera. Det hör ju till min person att försöka tänka sönder allt i beståndsdelar så att jag har hunnit förutse alla sidor av bitarna innan det så sker. Kontrollbehov kanske, vad vet jag. Jag har annat att göra än att försöka ändra på en av mina mest präglade egenheter. Som att fundera!

En alldeles klar och otvetydig känsla i allafall är att jag är stolt. Stolt över att de valde honom. Stolt över Christian.


Jag älskar dig så mycket.

Grön shopping.

Fönstershoppandet slutade med 880 kr mindre i kassan.

Inköpslistan:

Till blomlådorna.
Vita Pelargoner och Förgätmigej allt i fröform för att jag ska ha nått att göra i vinter samt bespara hushållsekonomin lite!



Tilla krukor och amplar.
Petunior i klara färger.





Krukor
Blomsterböna att klättra som prydnad och till att äta.





Växthus och drivbänkar.
Gurka och Mangold.




Röda rötter.





Istället för sallad äter jag gärna Spenat och Broccoli.





Svartrot och Purjolök såklart.





Kanter och krukor.
Jordgubbar och smultron att njuta av att både titta på och smaka på.




Tomater, paprika och chili gör jag med, som förra året = Torkar kärnor från det vi äter. Efter att jag har gjort i ordning rabatterna sätter jag ner Förgätmigejen till hösten i kanterna och förhoppningsvis tar dem sig och fyller ut med åren. Pelargonerna kan jag förhoppningsvis ta in och få dessa att övervintra så jag slipper köpa nya året därpå.

Jaha vi får väl se hur trädgården kan tänkas se ut nästa år, mycket har jag att pyssla med i allafall!

Höstmys.

Idag har det varit en flitens dag. Jag vaknade utvilad och huvudet fullt av inspiration från gårdagens kvällslektyr. Jag började med att rensa ur alla blomlådor på sommarens döingar.





Och stoppade i gran- och enris istället.










Sötnos är med och hjälper till. Och tar en välförtjänt paus.














Växthuset fick sig en omgång också då jag slarvat en del den sista tiden.
















Sist men inte minst vill jag dela med mig ett mästerverk till alla er konstsjälar där ute. Så här kan det se ut när en oerfaren ger sig på ett förvuxet äppelträd. Bilden gör det inte riktigt rättvisa men det ser helt enkelt fördävligt ut.


Tack för idag nu ska jag fönstershoppa fröer och läsa min favorittidning Lantliv.

/J

Arbetspremiär och brända plogstöttor.

Jaha, då var dag ett på min nya arbetsplats avklarad. Full fart hela dagen och jag har fått träna upp mitt Mullerup-sinne igen (fodervagnar)! Pinsamt nog glömde jag handduk så jag har luktat gris hela vägen hem plus lite till när jag väntade på att värmen skulle infinna sig i stugan.


Dagen till ära firade jag min kvälls-hemma-närvaro med att baka bröd. För att spurta med jäsningen ställde jag degbunken på vedspisen. Jag fick väl önskat resultat men mindre önskat var det när jag satte handen under bunken. Numera har jag en månskära inbränd i handflatan. Fick stresspåslag på en gång, deja vu antar jag från min arbetsolycka där jag blev skållad. Men efter två alvedon, lite gnäll, en dusch och mat känns det bättre.


Tröttheten slår till med full kraft efter en sådan här dag på en helt ny arbetsplats. Trogen min kropps hälsa har jag sköljt näsan och tänkte jag gå och sova när det slog mig att jag håller på att baka så det ska jag väl slutföra först. Så här ska brödet se ut...i den bästa av världar. Mitt bak är betydligt mer platt och utflutet med deformerade kanter som i en MC-donalds reklam nästan. Blir säkert gott i allafall i värsta fall kan jag använda det till att stötta upp plogbladet till traktorn på.

Hej hopp, stopp och galopp.