Hur underbara är inte dessa rackare? Gestrikefår, svårt utrotningshotade. Titta på de små söta liven!
De alltid lika vackra Roslagsfåren. Jag har någon sorts förkärlek till dessa och gissningsvis blir det dessa om ingen entusiast övertalar mig om någon annan lantras. Jag är ganska lättknuffad!
Nu sitter jag här och längtar tills vi kan börja sätta stängsel utanför ladan. Det räcker med några få permanenta fållor så länge. Flyttbart elnät kan användas ute på vallen sommartid. Jag måste på allvar börja snickra uppe i ladan också. Det underlättas ju nu när det är framkomligt utan att man ska behöva fastna under skaren hela vägen fram till dörren.
Jag funderar på allvar på att ta rätt på ullen själv. Köttet och beredning av skinn lämnar jag till proffsen. Ska kolla med Skebobruks gårdslakteri, www.skebokott.se värt en flukt, om inte de är intresserade av att hjälpa mig i framtiden. Men åter, varför inte spinna själv, det är ju mysigt handarbete. Jag tänker mig också att någon i familjen vill sticka av det jag tillverkar... Mamma? Vad säger du, jag har redan en idé för en kollektion!? Nu skojar jag alltså inte, även om du ler över mina inte allt för sällan uppkomna tokiga idéer! Detta har jag dock nämnt förr och gör det igen tills du förhoppningsvis svarar Ja.
När jag nu sitter och tittar på bilder på våra svenska lantraser myser jag. Det kommer inte att stanna vid får det kan jag lova. Besök denna länk www.halsingegarden.se och fröjdas, jag tänker garanterat ta en tur dit så fort de öppnat och hitta inspiration till vår gård. Förstå hur underbart man har det när man omger sig med djur av alla det slag. Djur som bidrar till självhushållningen, bevarande av mångfalden samt att hålla landskapet öppet. Kommer jag väl dit känns det ändå som att jag drar mitt strå till stacken.
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar