Sankta Lucia med B.L.O.S.S.A och Galonbeklädda flyttlådor....

Nu är det bestämt, fredagen den 11:e december får vi den gyllene nyckeln till paradiset. Klockan nio på morgonen ska vi till vår bank och lägga upp lånen, hoppas det blir lite pengar över till fårplanerna, sedan bär det av till mäklarkontoret i Örsundsbro för att skriva på sista kontraktet.

På lördagen blir det fullt ös med att packa flyttlastbilen som generöst lånas ut till just detta ändamål och körs av Tommy, Christians arbetskollega, sen ska det städas. Min ovärderliga mamma finns på plats och min lika ovärderliga svärmor har lovat att stå för matlagning och glöggsjudningen.

Förhoppningsvis inleds Lucias morgon med rimfrost på grenar och med att gå ut och elda i vedpannan i Annelund...

Gulnade löv och takbjälkar!

Igår var vi alltså uppe på gården igen och med vi menar jag min mamma, Christians mamma och Christians pappa med fru och barn. Vi blev väl mottagna av paret som bor där just nu dom ordnade med kaffe, bullar och kakor. Fantastiskt nog känner man sig inte påträngande utan bara välkommen. Efter rundtur i huset och med kaksmulor i mungiporna gick vi ut på gården, Christian guidade folkhopen runt i ladugårdar, garage och uthus medan jag gick och mätte upp ladugården.

Idag har jag nu sutit i tre timmar och översatt alla siffror och plåtter till någorlunda sanningsenliga ritningar! Se nedan.

Som ladugården ser ut nu:




En idé på nybygge:

Tanken är att öppna upp den tvärgående lekablocksväggen så det blir en stor lösdrift. Bjälklagen som går längs med den isolerade delen kortas av och stolpas upp då dom inte längre behöver bära upp logegolvet just där eftersom det blir full takhöjd. Längs med kanterna i den isolerade delen ställer man foderborden/häckarna som kan fyllas på uppifrån logen. Bakom foderborden/häckarna finns en gång att gå i för underhåll etc. Foderkammare och sjukboxar behålles som dom är idag och grindar från lösdriften gör det enkelt att flytta in djuren dit vid behov som sjukdom, vägning eller klippning. Att det är två grindar gör det dessutom lättare att slussa tillbaka djuren ut i lösdriften. Vattenkoppar med mera kan underhållas från den djurfria sidan.

Idé för logen:

Nu måste jag bara fundera på om detta är en bra konstruktion för att hantera hösilage, kan man lasta upp det på logen för att sen riva av det och kasta ner det i foderhäckarna? Finns det lämpligare lösningar? Jag hoppas på att få åka på lite studiebesök!

Närproducerat!

På hemsidan www.sufbladet.se, som jag flitigt besöker, en hemsida för Stockholm-Uppsala distriktet i Fåravelsförbundet har det kommit ut en ny artikel angående ett bygglov som godkänts för ett slakteri i Funbo-Lövsta. Slaktteriet uppförs i samarbete med SLU och kommer användas inom både utbildning och forskning, det är Faringe Kött och Slakt AB som kommer att driva anläggningen och ett nära sammmarbete kommer också att finnas med charkfirman Andersson och Tillman AB. Båda kommer dessutom att hantera ekologiskt producerat kött.

Detta känns som ett väldigt bra recept på närproducerat för Gården Annelund! Transporterna till slakteriet blir korta och att förädla köttet bidrar inte heller med några större utsläpp då alla företag finns samlade i Uppsala.

På söndag blir det fårhusplanering av, då ska vi nämligen åka upp till gården igen och jag ska passa på att måtta ladugården för allt vad jag är värd. Min kära mor skall med upp också, hon tror att hon äntligen ska få se gården men i själva verket är det en komplott från min sida att vänja henne in i hennes nya arbetsmiljö!

Här är några som fastnat på bild!

Finullsfår - Hör till dom svenska lantrasfåren. Finfibrig, kort ull, vanligen vita men flera färger förekommer.

Ryafår - Hör till dom svenska lantrasfåren, mindre i storleken. Lång, vågig och glansig ull, vanligen vita men flera färger förekommer.

Dorset - Köttrasfår som är mindre i storleken med högre fettsammansättning.

Texel - Köttrasfår, ursprungligen från Holland, ett större får med högt klassat kött.

Allmogefår- Litet lantrasfår som det görs allt för att bevara i Sverige. Alla möjliga färger.



I Sverige korsar man ofta flera av dessa raser, alltså att man har en tacka som är antingen Finull eller en korsning mellan Finull-Dorset och som man betäcker med en bagge som är en Texel = Det såkallade Sveafåret.

Rättelse.

Totalt opassande att skriva korsning och Allmogefår i samma stycke, insåg jag nu, allt som har med Allmogefåren att göra finns samlat i en genbank och personer arbetar hårt och ständigt för att bevara raslinjerna. Självfallet kommer inte jag då att experimentera bort detta värdefulla arbete, utan jag kanske rentav kan ha en liten grupp Allmogefår, på sidan av själva produktionen, att avla vidare på och dra mitt strå till stacken genom att inte låta denna ras gå förlorad.

Popcornkalas och sinnesfrid.

Senaste dygnet har präglats av ytterligare studier i mitt införskaffade "kursmaterial". Boken "Starta med får" kom idag med posten och jag har nu läst ut den, innan den läste jag ut den lånade "Fårboken". Det verkar som att jag nu inte kan få nog av att läsa på i brist på att trevande kunna få praktisera mina nyförvärvade kunskaper. Jag har konstaterat att jag behöver "Stängselboken" som är just vad den heter, finns att beställa på Jordbruksverkets hemsida och där till min stora glädje hittade jag än mer litteratur att beställa, mest rådgivande broschyrer med direktiv och lagar inom ekologisk lammproduktion, ekologiskt foder, förvaring av kraftfoder med mycket mera.

En snabb kalkylering av mina tidigare uträkningar + mina nyvunna kunskaper gav som utdelning en uppenbarelse: Att jag förmodligen kan hålla ända upp till 100 st tackor. Då skulle det kanske kunna likna en mer lönsam produktion!? Jag börjar självfallet mer småskaligt men om jag ändå kommer att ansöka om anstånd hos länsstyrelsen, som man tydligen måste göra, för att bygga om den gamla ladugården kan jag ju lika gärna ha ett storslaget mål i sikte!

Jag har nu läst på om dom olika raserna åtskilliga gånger och det lutar åt någon slags korsningsuppfödning: Mamma tacka kommer att vara något slags pälsfår som kanske Finulls-, Rya- eller Allmogefår, helst det sistnämnda sen det första.

Dessa tre raser ger som givet en fin ull att karda, spinna eller göra skinn av, Finullsfåret och Ryafåret har nog uteslutande den finaste ullen medan Allmogefåret kan vara brokigt, i olika färger blandade med varandra och olika i kvalité, känns och ser lite mer naturligt helt enkelt samt att det är en ras ihopplockad av några entusiaster som försökt bevara den svenska urlantrasen.

Bilden ovan visar de olika utseendena på ullen hos olika raser. Gobelinullen och klövsjö är dom som ska vara jämförbara med Allmogefårens ull.

Pappa bagge blir sen förmodligen en med goda gener för tillväxt och då hamnar vi hos raserna Texel eller Suffolk. Iallafall Texelrasen är en som invandrande från Holland på 60-talet och som numera är en ganska väletablerad ras i Sverige.

Och eftersom dom små söta popcornformade bollarna som blir resultatet, när mamma tacka och pappa bagge blir kära, har den fantastiska förmågan att ärva ner sin mors goda pälsegenskaper och sedan sin fars goda tillväxtegenskaper så blir det en flersidig produktion i ordningen ull, kött, skinn = fler chanser till inkomster!

Ullmys!

Idag var jag, min arbetskollega och en elev och hälsade på gården där förra veckans elev nu praktiserar. 20 tackor med tacklamm hade dom, helt underbara, nyfikna och keliga dom följde oss sen troget längs med stängslet när vi gick och de äldre tackorna bräkte efter oss med bas i stämman.

Jag undersökte stängslet, pratade med tjejerna och konstaterade att har dom bara tillräckligt med bete så håller dom sig innanför. När dom börjar ropa på en när man går förbi är det dags att byta hage. Som jag har förstått så är det bättre att förekomma fåren med att växla beten hellre än att förekommas då dom tar sig ut på alla möjliga vis för att leta upp en mera smaklig måltid. Så ordentliga stängsel och givande beten är a och o. Av vinterboningen verkar dom inte kräva så mycket, en väl ventilerad lösdrift med tillgång till utevistelse, gärna lösa grindar att göra små lammkammare av och som också kan användas till att göra gångar till vågen, klippstolen eller transporten. Hittade dom hos Nordpost för runt femhundringen.

Nu vill jag bara upp till gården och se hur jag ska sätta mina planer i verket, jag vill titta mer på ladugårdsbyggnaden som ska användas, hur mycket betonggolv finns, är det jordgolv sen osv?

Jag har fått tag i mer litteratur också, först "Fårboken" som fanns på min arbetsplats bibliotek och nu till min stora lycka berättade en arbetskollega att hon har gammal kurslitteratur jag kan få låna, alla fårägares bibel, boken Får.

Bokmalen har bitit sig fast i mig och jag har varje ledig stund näsan nerkörd i en fårbok!