Statarlängor och myggstift.

Missförstå mig rätt - Det är svårt att hitta något snyggare än jeans med bootcut som knölar sig lite av sin längd över just de där bootsen, så... jag älskar att polletten har trillat ner. Känns bara lite cheesy att inse att man är ett fan av banjon.

Här om dagen ringde det på min mobil. Det var ett nummer som jag inte kände igen och jag svarade. Kanske inte så häpnadsväckande men alla som känner mig till mer än namnet vet att jag är ganska dålig på att svara i telefon, framför allt när det för mig är ett okänt nummer. Glad är jag att jag denna dag gick emot mina principer för i andra änden var min Storasyster Nettans barndomskamrat. Bredvid sig hade hon sin arbetskollega. Otippat som få hade det visat sig att just hennes kollega hade vuxit upp på vår gård, Gården Annelund, och att hennes familj dessutom funnits på denna gård i tre eller fyra generationer. Tror ni jag gick igång! Jösses, nu har jag sagt att de är mer än välkomna att komma hit och få se gården igen och framför allt delge oss av dennes historia. Jag hoppas verkligen de tog erbjudandet på allvar.












Förutom historiafördjupningar ägnar vi oss ju också åt diverse friluftsaktiviteter nu för tiden. Kartan för Etapp 11 ligger nu nerpackad i ryggsäcken i sitt vattentäta fodral. Det fanns en etapp elva, puh tur! Kartan jag skickade efter innehöll alla elva faktiskt. Jag tror att dom på turistbyrån kan ha använt lite för mycket myggstift när de svarade mig att leden inte hade vår efterfrågade etapp! Ca 25 km kommer vår trio att vandra. Vädret visar en stor sol med en temperatur mellan 9-17 grader med syd-sydvästlig vind om 3-5 m/sek och 0 mm nederbörd. Toppen!

Livet på en pinne - utan vetenskapliga teorier och korrekta slutsatser.

Jag börjar med orden - Ha överseende. Jag har arbetat med vetenskapliga texter i två dagar nu!

Att jag inte har börjat rida igen för flera år sen, frågar jag mig nu. Men då kanske jag hade fastnat i något annat och aldrig funnit tjusningen i western.

I denna riktning går mitt nya liv. Nya var kanske fel uttryck men min parallella lycka med den gamla då. Kan det vara så att western är en hel filosofi om att nyttan ska tjäna sitt syfte. Det vill i allafall jag tro. Allt blir så mycket lättare att berättiga när det man gör tjänar flera syften, som både nytta och nöje.

Kan det också vara så att det här hör till det som saknats mig, utan att jag har haft någon som helst aning. Kan det vara så att detta med alla sina underkategorier förklarar hela min existens och mitt ständiga sökande efter namnet på min stil. Jag har suttit vid datorn i timmar, sånär som på ett litet uppehåll för att åka och rida. Jag tittar upp och ser runt omkring mig som om det helt plötsligt vore självklart. I taket hänger ett gammalt vagnshjul som numera agerar ljuskrona, på väggarna sitter råa brädor från den egna skogen, på fårskinnsfällen vid vedspisen står en gungstol som är mitt senaste nyförvärv och till min stora glädje förmodligen helt unik. Kökskranen besitter dubbelhandsfattning och gör bara saken än tydligare och är det inte P1 som skrålar ur högtalarna på radion så är det Johnny Cash som slår an sin stämma på datorn. På datorn finns dessutom en direktlänk till en gitarrkurs som jag har för ambition att någon gång under min livstid sätta igång med.

Jäklar, det saknas endast erfarenheter från ett fyllebråk på en bordell. Och egentligen varför skulle inte vissa krogrundor från yngre dagars Stockholmsexpeditioner kunna kategoriseras under det, så är man där. Slemmigt, drypande och konstaterande - Stilen går under genren Country.

Boots av alla de slag.

Idag ska jag till min nya ridskola!

Inte nog med att jag kan börja bära upp mina cowgirlboots på riktigt jag kan dessutom bära vandrarkängor med gott samvete då jag och Christian ska ut på vår premiärtur nästa helg.

Hela 20 km från Sandviken via Gamla Grisslehamn vidare längs kusten med utsikt över Ålandshav och all historia på vägen till slutdestinationen vid Grisslehamns färgeläge och Hotell havsbaden där nybakta scones och en helg med helpension väntar.





Flera paket med skavsårsplåster ska med. Vi har bokat behandling Sköna fötter till ankomsten. Till vår stora glädje får vår trognaste följeslagare följa med för en liten extra slant.

Hårtovor och uteblivna bänklock.

Då var man där!

Som i ett nafs har det gått. Hela året faktiskt. Nu sitter jag iallafall vid skolbänken igen(läs vårat köksbord!) i mitt virtuella klassrum. Än så länge går det bra, så när som på en internetbläcka på ett par timmar och en konstant känsla av att jag borde vara på jobbet. Men allt har ju sin tid och i väntan på att få tillbaka internetet kokade jag saft och passade på att möblera om i sovrummet. Ni som känner mig drar på smilbanden nu över mitt eviga behov att prova mig fram med möblerna på olika ställen i rummen för att inte nämna i olika rum!

Men jag trivs med att vara hemma, Rocky trivs också. Det har förvisso knappt gått en dag än. Det är inte helt fel att börja med en skön promenad för att sedan komma in, äta frukost och sparka igång hjärncellerna till en streamad föreläsning, inte behövde jag borsta håret heller!

Jag ska själv försöka minnas den här dagen om mysbubblan spricker. Vilket alla lärare lovar och bedyrar att den gör! Naiv som jag är så tror ju jag att det inte finns några spetsiga föremål i min lilla värld för min bubbla att studsa mot. Jag får väl helt enkelt städa för mig!

She´s back!

Ojdå.

Det är nog dags att skriva lite igen. Jag tar det månadsvis från när jag skrev sist.

April: Vedomhändertagning och bröllopsplanering.














Maj: Bröllopsplanering och renovering av ladan inför bröllopet.










Juni: Semestrar, renovering av ladan, inhandling till bröllopet.











Juli: Ett fantastiskt roligt, härligt och underbart bröllop.

Pricklost!

Mina prickar till aao har forsvunnit for dagen. Det kanske blir begripligt anda.

En riktig klassiker har hittat tillbaka till mina smaklokar. Efter en trevlig kaffe i solen i Hindersbo begav sig Grannfrun och jag in till Ingenmanslands metropol, Ostervala. Pa Coop hittade jag en barndomsfavorit.


Jag oroade mig for att det skulle bli som nar jag provsmakade valling igen, som jag mindes som valdigt gott, jag holl pa att krakas. Smaklokars minne ar inte att lita pa. Messmoret daremot smakade precis som jag mindes det, mumma. Dessutom till min stora gladje ar det ganska nyttigt jamfort med mycket annat. Rikt pa kalcium och jarn, inga tillsatser och fettsnalt, kan inte bli mycket battre for att vara ett palagg.


Det var allt vad jag orkar skriva en prickfri dag!

Åter till fåren.

Hur underbara är inte dessa rackare? Gestrikefår, svårt utrotningshotade. Titta på de små söta liven!





De alltid lika vackra Roslagsfåren. Jag har någon sorts förkärlek till dessa och gissningsvis blir det dessa om ingen entusiast övertalar mig om någon annan lantras. Jag är ganska lättknuffad!




Nu sitter jag här och längtar tills vi kan börja sätta stängsel utanför ladan. Det räcker med några få permanenta fållor så länge. Flyttbart elnät kan användas ute på vallen sommartid. Jag måste på allvar börja snickra uppe i ladan också. Det underlättas ju nu när det är framkomligt utan att man ska behöva fastna under skaren hela vägen fram till dörren.

Jag funderar på allvar på att ta rätt på ullen själv. Köttet och beredning av skinn lämnar jag till proffsen. Ska kolla med Skebobruks gårdslakteri, www.skebokott.se värt en flukt, om inte de är intresserade av att hjälpa mig i framtiden. Men åter, varför inte spinna själv, det är ju mysigt handarbete. Jag tänker mig också att någon i familjen vill sticka av det jag tillverkar... Mamma? Vad säger du, jag har redan en idé för en kollektion!? Nu skojar jag alltså inte, även om du ler över mina inte allt för sällan uppkomna tokiga idéer! Detta har jag dock nämnt förr och gör det igen tills du förhoppningsvis svarar Ja.

När jag nu sitter och tittar på bilder på våra svenska lantraser myser jag. Det kommer inte att stanna vid får det kan jag lova. Besök denna länk www.halsingegarden.se och fröjdas, jag tänker garanterat ta en tur dit så fort de öppnat och hitta inspiration till vår gård. Förstå hur underbart man har det när man omger sig med djur av alla det slag. Djur som bidrar till självhushållningen, bevarande av mångfalden samt att hålla landskapet öppet. Kommer jag väl dit känns det ändå som att jag drar mitt strå till stacken.

/J